Solidarité Maroc, 13.12.2025
Förenade Arabemiraten (FAE) förbereder sig på att inleda en omfattande
ekonomisk offensiv i Västsahara, ett territorium som av Förenta nationerna
klassas som ett icke-självstyrande område och som till stor del har varit
ockuperat av Marocko sedan 1975. Genom att luta sig mot USA, via offentliga
finansieringsmekanismer och privata företag, bidrar Abu Dhabi till att
institutionalisera ett illegalt ekonomiskt utnyttjande, i direkt strid med
internationell rätt.
En ekonomi byggd i strid med internationell rätt
Västsahara erkänns av Förenta nationerna (FN) som ett territorium vars
avkoloniseringsprocess aldrig har fullbordats. I avsaknad av en folkomröstning
om självbestämmande har Marocko ingen internationellt erkänd suveränitet över
området.
Internationella domstolen (ICJ) fastslog redan 1975 att det inte finns
några suveränitetsband mellan territoriet och Marocko. Sedan dess har FN:s och
Europeiska unionens rättspraxis varit entydig: varje exploatering av
naturresurser i ett icke-självstyrande territorium är illegal utan det berörda
folkets fria och uttryckliga samtycke – i detta fall det sahrawiska folket.
De projekt som för närvarande förhandlas:
- genomförs
utan någon konsultation av det sahrawiska folket,
- utesluter
helt Polisariofronten, som av FN erkänns som det sahrawiska folkets
legitima företrädare,
- bygger
uteslutande på marockanska institutioner som har påtvingats det ockuperade
territoriet.
Förenade Arabemiraten: investerare och politiska aktörer
De huvudsakliga emiratiska aktörerna är två stora statliga
investeringsfonder:
- ADQ (Abu
Dhabi Developmental Holding Company): ett offentligt
holdingbolag som kontrollerar strategiska tillgångar i Emiraten.
- ADIA (Abu
Dhabi Investment Authority): en av världens största statliga
investeringsfonder, ledd av Tahnun bin Zayed Al Nahyan, bror till den
emiratiske presidenten Mohamed bin Zayed Al Nahyan (MbZ).
Båda är redan starkt etablerade i Marocko och strävar efter att utvidga
sina investeringar, särskilt inom förnybar energi, som presenteras som
”hållbar” och politiskt acceptabel.
Förnybar energi som juridisk täckmantel
Diskussionerna rör framför allt etableringen av vindkraftsparker i
Västsahara, under ledning av stora emiratiska företag inom sektorn:
- Masdar, ett
emiratiskt statligt bolag specialiserat på förnybar energi;
- Amea Power, ett privat
företag verksamt inom vind- och solenergi;
- Taqa (Abu
Dhabi National Energy Company), ett statligt energijättebolag som nyligen
har knutits till den marockanska koncernen Nareva, vilken i sin tur
kontrolleras av det marockanska kungliga holdingbolaget Al Mada.
Valet av förnybar energi är inte neutralt. Det gör det möjligt att dölja
ett illegalt utnyttjande bakom ett miljöretoriskt språk, trots att
internationell rätt inte gör någon åtskillnad mellan fossila och förnybara
resurser: varje exploatering utan samtycke är olaglig.
Lokala institutioner: en legitimitetsfasad
Förhandlingarna förs med det regionala investeringscentret (CRI) i
Dakhla-Oued Edahab, en marockansk administrativ struktur med uppdrag att främja
investeringar i regionen. Dess direktör, Ahmed Kathir, fungerar som lokal
förmedlare för en politik som beslutats i Rabat.
Dessa institutioner saknar all internationell legitimitet. De används
för att skapa en skenbar lokal styrning, avsedd att kringgå det grundläggande
kravet på att konsultera det sahrawiska folket.
USA:s centrala roll
USA spelar en avgörande roll i denna dynamik. DFC har tillkännagett en
finansiering på upp till 5 miljarder dollar för att stödja etableringen av US-amerikanska
företag i Dakhla.
Samtidigt förbereder Washington öppnandet av ett konsulat i Dakhla,
efter att ha skickat en diplomatisk delegation till platsen. Detta beslut
förlänger det ensidiga erkännandet, år 2020, av marockansk suveränitet över
Västsahara av Trump-administrationen – ett erkännande utan internationellt
rättsligt värde, men med betydande politiska konsekvenser.
En strategi av fullbordat faktum
Genom denna samverkan mellan Rabat, Abu Dhabi och Washington håller en
ekonomi av fullbordat faktum på att ta form, med ett tydligt mål: att göra
ockupationen av Västsahara irreversibel genom investeringar, infrastruktur och
ekonomisk integration.
Denna strategi syftar till att:
- urholka FN-processen,
- marginalisera internationell rätt,
- omvandla en
militär ockupation till en normaliserad ekonomisk verklighet.
Ett delat juridiskt och politiskt ansvar
Genom att engagera sig i dessa projekt utsätter sig Förenade
Arabemiraten och USA för ett indirekt juridiskt ansvar, genom att delta i
exploateringen av ett ockuperat territorium. De involverade företagen kan också
komma att ställas inför framtida rättsprocesser, såsom redan har skett för
flera europeiska koncerner inför Europeiska unionens domstolar.
Långt ifrån att vara enbart en ekonomisk fråga förblir Västsahara ett av
de sista fallen av ofullbordad avkolonisering, där internationella
investeringar numera används för att kringgå – snarare än att upprätthålla –
folkens rätt till självbestämmande.



Själva frågan är komplex och hänger samman med kalla kriget. Om Marocko hade väntat i femtio år utan att göra några investeringar, skulle man ha anklagat landet för att ha utarmat befolkningen och marginaliserat regionen. Marocko är ett land som är ekonomiskt öppet och välkomnar utländska investeringar på sitt territorium. Med denna logik, om Marocko hade avvaktat i väntan på en lösning, skulle vi i dag ha levt i tält och rest med kameler.
RépondreSupprimer